En dag att minnas

Det har varit en omtumlande dag detta. När jag kom ut ur badrummet i morse hade jag fått ett sms från min kompis Å som grattade till fin recension i Göteborgsposten. Jag hade inte väntat mig några recensioner av Kurt Cobain finns inte mer än på ett tag. Slog upp tidningen och fick hjärtsnörp när jag läste Malin Lindroths fina recension.

"Det finns en känslomässig laddning i vartenda ord som gör texten djupt engagerande och jag läser som om jag aldrig förut hört talas om en tonåring som åker till Hultsfred och bär Dr Martens.

Det fina är att Jedvik skriver så varsamt om det brutala. Hon lägger sig nära känslan, men vet också att ta ett kliv tillbaka när dramatiken är stor."

Vaknade till vacker litteraturkritik.

Så välformulerat och vackert att jag nästan dog. Och dessutom gillade hon Snart är jag borta och drog paralleller mellan böckerna. Inte minst hade hon sett saker i min text som jag själv knappt ens visste om. Blev rörd, rodnad och lycklig.

Cyklade sen tårögd till mitt nya jobb som universitetsadjunkt på Göteborgs universitet där jag ska undervisa på Journalisthögskolan.

Det här blir en fin fin höst.
Det känner jag på mig.

Cyklade till nya jobbet på Göteborgs universitet. Eget rum.

Hämtade ut en låda med 25 exemplar av min nya bok.

Åt middag på balkongen i solen och värmen. Och från grannens balkong strömmade "Nu kan du få mig så lätt".