Ha inte som mål att bli publicerad

Inlägg publicerat på bokcirklar.se 16 maj.

Ja, så vad menade jag då med det här med att man inte ska sträva efter att bli publicerad som jag skrev i mitt förra inlägg?

Jo så här. En tydlig utveckling de senaste åren har varit att skrivandet har fått ett enormt uppsving. Det bloggas, det ges ut böcker som man själv har tryckt. Det finns till och med tidningar på både webben och i pappersform som handlar om skrivande och hur man ska förverkliga drömmen om att bli utgiven. Och på universitet finns kurser om att skriva sitt liv.

Heja! Jättebra tycker jag. Framför allt för att skrivandet inte längre måste vara något som vi gömmer undan i byrålådan och låter förbli en väl förborgad hemlighet. Att vi lyfter skrivandet som konstnärligt uttryck och till något som vi tar på allvar och inte låter det förpassas till ”dagbokstrams” gör mig lycklig. Jag hoppas framför allt att det kan hjälpa unga idag att våga stå för att de skriver och har litterära drömmar. När jag var ung, och i den staden jag kommer ifrån, var det inte högstatus att skriva och läsa mycket böcker. Då ansågs man vara ”djup” och konstig.

Nu generaliserar jag givetvis, men jag upplevde i alla fall att omgivningen var så pass dömande att jag hemlighöll mitt skrivande för de allra flesta. Kanske är det så än idag på många ställen. För de unga som idag växer upp i en miljö präglad av trångsynthet och jantelag så är det bara att klicka sig runt på nätet och hitta en massa likar som skriver och kanske när en dröm om att en dag bli författarare. Det gör mig varm i själen och lycklig i hjärtat. När jag växte upp tänkte jag nog aldrig tanken att författare var ett yrke som fanns. Detta trots att jag kommer ifrån ett hem med en diger bokhylla och en mamma som ständig försåg mig med nya böcker från bokhandeln och biblioteken.

Att skrivarskolor, skrivarbloggar och tidningar finns överallt är på det stora hela oerhört positivt givetvis. Där får man utbyte och utbildning. Kanske inte minst bekräftelse på att det man gör är värt någonting.

Det jag däremot vänder mig emot är att en hel del av dessa artiklar och guider om skrivande fokuserar på målet att bli utgiven. Det är väl bra på sätt och vis. Alla vill ju veta. Självklart är det en hägrande dröm för väldigt många.

Problemet är att publicering som drivkraften är det ingen bra grund för bra litteratur. Du ska inte skriva för att bli utgiven. Du ska skriva för att du har en historia som bara MÅSTE ut. Eller för att du dör inombords om du inte får skriva. Sen är det givetvis en bonus om man har lyxen att bli utgiven. Kanske rent av kan leva på sitt skrivande (ack ljuva dröm!). Men målet med skrivandet kan inte vara att bli utgiven. Lätt för mig att säga som har gett ut två böcker, tänker ni. Jo visst, det kan jag hålla med om.

Men faktum är det var inte därför jag började skriva. Jag skrev för att få utlopp för mina känslor och för min kreativitet. För att det får mig att må bra och lite lugn och ro i själen. Mitt skrivande kan aldrig någon ta ifrån mig, även om ingen skulle vilja ge ut mina böcker. Mitt skrivande universum är mitt och bara mitt. Ingen annans. Där kan ingen tala om för mig vad jag måste, borde, ska. Vem som ska ha blont hår och vem som ska ha en störd förälder. Vem som ska få vem i slutet och vem som ska var kille, tjej, straight eller gay. Där får min fantasi flöda och jag har makten över varenda litet ord. Skrivandet är mitt eget andningshål som alltid kommer att finnas.

För grejen är ju att om du skriver för att bli utgiven och sen inte lyckas med konststycket att få något förlag att vilja publicera dina texter – vad är då ditt skrivande värt? För dig?
Så resonerar jag. Ni får gärna resonera annorlunda. Let me know!

Min kluvna relation till bokpratande

Inlägg publicerat på bokcirklar.se 15 maj.

Jag har tänkt lite på det där med Bokcirklar. Jag har aldrig varit med i någon bokcirkel. Däremot är det självklart fantastiskt att de finns. Jag tänker att när jag någon gång i framtiden har en massa mer tid över till sånt som är roligt ska jag gå med i en bokcirkel, kanske rent av starta en själv. Bokcirkel och sjunga i kör. Det är sånt jag ska göra när tiden sträcker ut sig som en katt framför mina fötter mina fötter. Får väl se vad som händer med den saken.

Ändå är det inte alltid lätt det där med att prata om böcker. Gillar ni att prata om böcker? Ibland kan jag tycka att det är svårt att sätta ord på en läsupplevelse. Som om jag vill behålla magin och personerna boken handlar om för mig själv. Som om allting dör lite om jag plockar fram bokens innehåll i ljuset och tittar på det. Som om jag är rädd att någon annan ska ha en annan uppfattning, ”fel” åsikter om språket eller bara ifrågasätta allt det där fina i berättelsen.

Jag är fånig nu jag vet. Självklart är det viktigt och jättebra att diskutera litteratur och böckers innehåll. Oftast tycker jag att det är jättekul, givande och intressant. Rent av utvecklande. Även om jag betydligt oftare faktiskt upptäcker att jag befinner mig mitt uppe i en livlig diskussion om en film än om en bok. Tv-serier är däremot nästan samma sak som böcker. Dem har jag också ett på tok för personlig relation till för att diskutera med andra. Ni hör ju själva. Konstig är vad jag är.

Dock har jag ett precis lika kluvet förhållande till att prata om mitt skrivande som jag har till att prata om böcker. Jag snackar aldrig någonsin om det jag skriver. Det har jag gemensamt med en stor skara andra författare. Många gillar å andra sidan att vrida och vända, älta och diskutera det de skriver.

Att just bolla med kolleger är för dem absolut nödvändigt. Medan det alltså för mig är precis tvärtom. Inte för att det jag håller på med är så himla hemligt. Snarare är det just den där känslan av berättelsen och karaktärerna dör om jag pratar om dem. För om jag helt plötsligt börjar prata om dem – varför ska jag då fortsätta att skriva? Kanske handlar det om självbevarelsedrift. Jag vet inte. Mönstret upprepar sig även när jag ägnar mig åt journalistik. Att jag ogärna pratar om idéer och projekt. Då tappar jag motivationen.

Däremot för jag gärna dialog rent allmänt om skrivande, mina rutiner och arbetsmetoder (även om de inte är många). Eller om det där med att bli publicerad. Få sin bok utgiven. Något som jag med en dåres envishet hävdar att man inte ska sträva efter. Vad jag menar med det ska jag skriva om i ett annat inlägg.

Gästbloggar på Bokcirklar

Den här veckan gästbloggar jag på bokcirklar.se Häng med dit!

Bokcirkel och bokprat

Tiden springer och dagarna blir längre och ljusare. Snart är man pigg, glad och varm igen. Dessutom har jag lite roliga grejer på gång. 5 mars kommer jag till  Stadsbiblioteket i Karlstad för att prata om Kurt Cobain finns inte mer under rubriken "Att skriva så det känns".
Det blir säkert lite speciellt eftersom Kurt Cobain finns inte mer utspelar sig just där. Precis som Alex och Lovis i boken var ju jag själv också tonåring i Karlstad.

14 mars kommer jag till Frölunda Kulturhus för att prata om Kurtan och skrivande. Extra kul är att man nu snart kan delta i en bokcirkel där för att läsa Kurt Cobain och prata om boken. Anmäl er redan nu så snackar vi vidare när jag kommer dit! Ska bli superkul.

Full fart 2013

Då var det redan nytt år. 2012 gick i en rasande fart och det hände väldigt mycket för mig under det gångna året. Jag har jobbat på tre olika arbetsplatser och parallellt med det också färdigställt Kurt Cobain finns inte mer och haft fullt upp med lanseringen av den. Ett mycket hektiskt år, men också väldigt roligt och givande.

Nu ska jag försöka landa och varva ner. Förhoppningsvis ska jag ha tid att skriva också.

Kurt Cobain finns inte mer har fått många fina recensioner, vilket jag är sjukt tacksam över. Kurtan ligger även mig väldigt varmt om hjärtat. Dessutom är det så fint att den har hamnat på flera bokbloggares årsbästa-listor. Här följer några:

Unga böcker "Årets mest bitterljuva och poetiska: Kurt Cobain finns inte mer (Hanna Jedvik). Det här är en riktigt, riktigt bra bok med alla sina musik- och och tidsreferenser, en enastående vänskaps- tillika kärlekssaga, som aldrig grottar ner sig i onödiga detaljer utan bara flyter på och får läsaren att i sin tur flyta med, i en språkdräkt som är beundransvärd." 

Litteraturmagazinet - Jonna Lindberg "Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik. En berättelse skriven till en vän, till vänskap, med mycket känslor och musik runtom. Om hur stark en vänskap kan vara, vad man faktiskt gör för sin vän och hur maktlös man kan känna sig när vännen mår dåligt."

Cinnamon books

Tack alla som har läst mina böcker det här året. Och tack till er som har blivit berörda och hört av er. Fortsätt göra det! Fortsätt också att läsa och skriva.

Hjälp till i kampen för rent vatten

Som de flesta garanterat har noterat så pågår Musikhjälpen i P3 och Svtplay hela den här veckan. Vi är ett ganska stort gäng författare som har gått samman och skänkt signerade ex av våra egna böcker till Musikhjälpens auktion där pengarna oavkortat går till insamlingen i kampen för att barnen i slummen ska ha rätt till rent vatten. Själv har jag gett signerade ex av Kurt Cobain finns inte mer och Snart är jag borta.

I ytterligare 21 timmar kan man buda på över 100 böcker, skänkta av drygt 70 författare. Förutom att man får ett exklusivt bibliotek med grymma barn- och ungdomsböcker blir den som kammar hem bokpaketet även inskriven i nästa bok om Bert av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Bara en sån sak.

Gå in och bjud på bokpaketet! Kan bli en mäktig julklapp om inte annat.
Auktionen hittar du här: Musikhjälpens auktioner

Om jag var den som lyckades buda hem detta skulle jag skänka rubbet till någon grym barn- och ungdomsverksamhet.

Adventskalender

Jag vågar nog inte utlova någon typ av adventskalender här på bloggen. Ty så disciplinerat är icke mitt bloggande. Kan däremot bjuda på en bild på mitt te i adventskalenderform som jag är sjukt uppspelt över. Hoppas verkligen på en tesort per dag. Men vet inget om det än eftersom jag inte har öppnat den än. En riktigt go advent önskar jag er alla.