Ia Genberg - Sent farväl

Recension av Ia Genbergs Sent farväl, publicerad i Göteborgsposten 27 oktober. 

Titel: Sent farväl

Författare: Ia Genberg

Genre: Roman

Förlag: Weyler förlag

Ia Genbergs täta, ordrika prosa präglas av en exakthet i skildrandet av vardagens enkla detaljer, skriver Hanna Jedvik. 

”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig”. Jaques Werups strof om omöjlig kärlek och separation i dikten Envoi från sent 1970-tal är relativt vanligt förekommande i svenska dödsannonser. Det är även i en sådan som de laddade orden dyker upp första gången i Ia Genbergs roman Sent Farväl. 

Bokens huvudperson Mia upptäcker den där annonsen i en tidning på badrumsgolvet. En nära vän från förr har gått bort. Då, på 1990-talet delade de allt. Var varandras närmaste. De reste, utforskade världen, litteraturen och poesin tillsammans. Och de menade att Jaques Werup-citatet ovan ”lyckades sammanfatta allt som har med människor att göra”.

Sen kom livet emellan och de gled isär. När Maria långt senare senare dör (lätt förvirrande rent berättartekniskt att de två vännerna heter Mia och Maria) har de inte haft kontakt på många år. Men något är skumt med det plötsliga dödsfallet, vilket leder till att den skadeskjutna polisen Olle kopplas in för att reda ut omständigheterna kring olyckan.  

Marias öde binder samman Olle och Mia. Med hjälp väninnans gamla dagböcker lägger de pusslet om hennes förflutna. Vad kan ha lett fram till att hon kanske inte bara ”råkade” springa ut framför den där lastbilen en söndagsmorgon på Södermalm?

I Sent farväl går dåtid och nutid in i varandra och det är inte alltid helt enkelt att skilja dem åt. Möjligtvis avsiktligt. Ändå något rörigt. Men här finns en äkta språkglädje och Ia Genbergs täta, ordrika prosa präglas av en exakthet i skildrandet av vardagens enkla detaljer. Samtidigt fångar hon den förtrollande känslan av att vara ung och på väg ut i livet. Känslan av att allt är möjligt.

Dock är jag osäker på huruvida Sent farväl är en berättelse som man bär med sig livet ut likt Jaques Werups kärnfulla ”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig”. Eller om den är mer av en bagatell. En parentes. Men som sådan är den i så fall synnerligen trivsam.