Viveca Lärn - Södra vägen till Saltön

Persongalleriet känner vi igen och humorn likaså. Viveca Lärn är svårslagen i sin genre, menar Hanna Jedvik som läst nya Södra vägen till Saltön. (GP 11 oktober) 

Författare: Viveca Lärn

Titel: Södra vägen till Saltön

Förlag: Wahlström & Widstrand

Genre: Roman

I nya romanen Södra vägen till Saltön förenar Viveca Lärn två av sina världar. Hon tar oss med tillbaka till Saltön med dess väl inarbetade karaktärer som Blomgren, Emliy, Kabben, Baskermannen och alla de andra, men till ön rör sig även figurerna från romanerna Öster om heden och Väster om Vinga.  

För den som har följt de karikatyrartade personerna i Viveca Lärns böcker, eller TV-serien Saltön, finns här mycket att känna igen. Berättarstilen, språket, humorn och personskildringarna är dem samma. Likaså regnar de bohusländska miljöbeskrivningarna ner över berättelsen lika ihärdigt som ett göteborgsregn i november.

I Södra vägen till Saltön är det dags för öborna att hitta sätt att locka turister till ön även de nio månader om året som inte är högsäsong. Kampanjföreningen Peppra Saltön bildas och en luxulös spaanläggning öppnas av baddräktsmiljonären Philip O’Don, varpå förvecklingar följer.

Som vanligt varvar Viveca Lärn berättarperspektivet mellan den långa raden av karaktärer och spelet dem emellan. Som läsare glider man igenom de fyrahundra sidorna lätt som vore det sillspad. Det hela puttrar på som det brukar. Inte en enda intrig är stormigare än en krusning på västerhavet och ingen kris är större än att den går att lösa över en kopp te eller ett telefonsamtal. Att Viveca Lärns böcker blev till guld i Karin Mannheimers regihänder är givetvis ingen slump. Lärn skriver lagom tvistad feeelgood för sin egen generation, och i sin genre är hon näst intill oslagbar.

Den som är på jakt efter litteratur som går på djupet i de existentiella frågorna gör nog bäst i att se sig om efter något annat. Den som däremot vill ha underhållning och ett par skratt hittar däremot hem i denna typiska Lärn-roman. Att de många och rikliga miljöbeskrivningarna och de oräkneliga västkustska referenserna under stundom ligger iväg för berättelsen i Viveca Lärns romaner är inget nytt fenomen. Må hända är det en fråga om smak. Så den som vill ha äggost, bohusgranit och Kal och Ada på ungefär var tionde sida torde få sitt lystmäte i ytterligare en tur till Saltön.