måndag 27 oktober 2014

Damned if you do, damned if you don't

Hur du än gör som kvinna som verkar i det offentliga så kommer du att dömas efter ditt utseende. Oavsett om du låter kroppen följa tyngdlagen och låta den åldras, eller om du likt Renée Zellweger kämpar emot med näbbar och klor, anser Hanna Jedvik om veckans mest omtalade ansikte. (GP 24 oktober)


Det var i måndags som världen tycktes rämna i Hollywood. Det var då som skådespelaren Renée Zellweger dök upp på röda mattan i samband med modemagasinet Elles årliga gala Women i Hollywood. Renée Zellweger gick knappt att känna igen där hon poserade framför fotograferna, till synes plastikopererad till oigenkännlighet. ”Jösses Renée Zellweger! Var har du fått de där stirrande stora ögonen ifrån?” skrev kändisbloggaren Perez Hilton på sin sajt och skandalen var ett faktum.
Renée Zellweger som är en av de få kvinnliga skådespelarna som har lyckats göra sig en karriär inom Hollywoods utseendefixerade filmindustri, trots att hon kanske inte i alla avseenden har levt upp till branschens benhårda skönhetsideal, ska under flera års tid ha sagt sig ha svårt att acceptera sitt utseende. Nu vid 45 års ålder har hon uppenbarligen kapitulerat och lagt sig under kniven vid upprepade tillfällen. Det har redan tidigare spekulerats i Zellwegers yttre förändringar och sedan i måndags har plastikkirurger fått uttala sig i utländska medier om vilka ingrepp filmstjärnan kan tänkas ha genomgått. Renée Zellweger själv avfärdar spekulationerna med att hon mår bra, är harmonisk och lycklig samt lever mer hälsosamt än någonsin tidigare.
Händelsen verkar inte lämna många människor oberörda. Under den gånga veckan har debatten gått het och, som brukligt är, delat upp tyckarna i två olika läger – de som anser att det är förkastligt att Zellweger skaffat klippkort hos plastikkirurgen och de som anser att hon och hennes utseende ska lämnas i fred.
Men vad är då grejen med ett ansiktslyft? kan man fråga sig. Att kvinnliga skådespelare i allmänhet filar på sitt yttre är knappast något nytt och att äldre skådepelare i synnerhet injicerar botox och lyfter ögonlock är mer regel än undantag då det i princip är omöjligt att åldras framför kameran i Hollywood. Att Nicole Kidman, Sandra Bullock och Meg Ryan har skulpterat sig för att se ut som trettio när de alla har passerat femtioårsstrecket är Hollywoods sämst bevarade hemlighet. Problemet är bara att plastikkirurgi ska verka men inte synas, åtminstone om du vill behålla din status på filmstjärnehimlen. Ingen ska behöva förstå fullt ut vilka övergrepp du har gjort på din kropp och på ditt ansikte för att se tjugo år yngre ut.
I stället förväntas du stanna tiden genom så små ingrepp som möjligt, kanske bara en liten, liten spruta filler här och där i samband med en tandblekning, så där så att det nästan inte märks. För vi vill ju så gärna tro på att det är Gwyneth Paltrows omtalade diet som håller henne ung, eller att den bakomliggande orsaken till att Nicole Kidman knappt går att känna igen när man jämför en bild på henne från 1995 och 2013 beror på regelbundna gympass och god nattsömn. Att göra som Reneé Zellweger och låta förvandlingen ske över en natt är fel fel fel, enligt Hollywoods och vår egen standard. Därför är det så mycket enklare att moralisera och rasa över hennes uppenbara ingrepp än många av de andra som redan har gjort samma sak.
För hur du än gör som kvinna som verkar i det offentliga, speciellt i en bransch som lever på myten om att evig kvinnlig ungdom, så kommer du att dömas efter ditt utseende. Oavsett om du låter kroppen följa tyngdlagen och låta den åldras, eller om du likt Zellweger kämpar emot med näbbar och klor. Så då är det väl lika bra att följa strömmen och förändra vad som förändras kan. Bara ingen märker att du gör det. Eller när du gör det.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar