Livet

Just nu: Aktuellt och dator. 

Bloggtitel som bäst beskriver mitt liv just nu: Alla dessa dagar 

Boktitel som förhoppningsvis beskriver resten av mitt liv: Underbara dagar framför oss. 

Hänt i helgen: Hängt med fin vän, pratat, funderat, klurat, städat, vilat, ältat, skrattat, skrivit, tränat, putsat fönster, fikat, sovit. 

Gör i Göteborg i veckan: Jobbar, äter god mat på fint ställe med bra efterlängtad person. 

Gör i Stockholm i veckan: Träffar minst en underbar vän, hänger på seminarium, går på teater, möter kanske upp med en annan fin person, går på Moderna Muséet, samt drar på fest med massa härliga författarkollegor. 

Senaste bokköpet: Martina Montelius - Främlingsleguanen och Alice Munro - Tiggarflickan. 

Bra grej förra veckan: Lunchade med kompis jag inte träffat på mycket länge. 

Bra grej 2 förra veckan: Blev intervjuad om läsande i egenskap av läsambassadör för regionen.

Dagens längt: Nytt avsnitt av Sons of Anarchy i morgon. 

Det går bra nu: Sånt som har med jobb och skrivande att göra 

Synd att: Det inte alltid kan vara sommar. 

Jag tror att: Kanske det finns hopp om livet. 

           

Både igår och idag har det varit sol. Man hade nästan glömt bort hur det kändes. Trevligt var det när den lyste där utanför fönstret när jag vaknade i söndags. 

               

Om man lyssnar på Modern Talking föreslår Spotify Sabrina nästa gång man loggar in. En fingervisning om att man befinner sig på det sluttande planet. 

Måndag!

Mångag igen.

 

Hur känns det då? Helt okej faktiskt.

Helgens bästa: Att jag gick ner i spagat i köket på festen i lördags kanske?

Helgens sämsta: Att jag missade stödgalan för Sir Kevin på Jazzhuset.

Bäst just nu: Vissa saker går bra.

Sämst just nu: Saknad.

Tråkigast just nu: Att det är långt kvar till sommaren.

Dagens pirr: Ska leda den här debatten på Publicistklubben i kväll.

Dagens irr: Att jag måste betala för en ny framruta på bilen.

Vill helst av allt: Ha mer tid att skriva. Bland annat.

Ser fram emot: Både besök och Stockholmsresa nästa vecka.

Senast lyssnat på i Spotify: Håkan Hellström - Det tog så lång tid att bli ung

Senast kollat på Youtube: Håkan, Theo och Pop-Lars framför BD-låten Iceage

 

 

 

                          

Tog en promenad i det fina vädret i söndags. Kändes mer som september än november. Går ju inte att gå i slottskogen utan att träffa någon man känner. Ledde till minst ett informellt journalistmöte mellan lövhögarna.

                          

I fredags såg jag Vi är bäst och kände mig lite mer så här (jag femton år) efteråt. Längtade tillbaka till spretigt hår och in i pappas stora svarta kavaj. Jag blev även påmind om att man aldrig kan få för mycket Ebba Grön i sitt liv.

En sådan där kväll

                                     

Vissa kvällar kan det helt enkelt falla sig så att man lyssnar på Säkert och inte riktigt får något vettigt gjort. Och så kan man läsa lappen ovan. Har funderat på den sedan i lördags kväll. Den sitter i källaren på Backa Folkets hus ifall någon vill åka dit och ta sig en titt. 

                                     

Veckans

Jag fortsätter att uppdatera med viss oreglbundenhet. En intensiv vecka med mycket jobb och fläng, som nu avrundas med skrivsöndag och slappande. Idag är det Fars dag. Jag har inte haft någon far att fira sedan tidigt 90-tal så orkar inte riktigt med att säga något fint och klokt om det. Han fattas mig. 

Snor istället en sådan här fråga svar från Cecilia. 

Vad har du på dig?


En lång stickad blå fiskartröja med röda och vita ränder. Röda randiga långkalsonger från Polarn & Pyret. Jag sa ju det, söndag. 
Hur mår du?

Ganska fint faktiskt. Hyfsat utsövd. Lugn. 
Vad önskar du just nu?

Att jag ska komma igång med dagens skrivpass. 
Vad ska du göra i morgon?

Jobba, träna. 
Vad skrattade du senast åt?
Allt möjligt när jag pratade med min bror i telefon i fredags. 
Vad grät du senast åt?
Same old, same old. 
Senaste köp?
Kläder, hårfärg, rouge, ansiktstvätt från Clinique och en massa mer under min shoppingräd i fredags. Händer inte ofta, men när det händer händer det rejält. 
Senast sedda film?
På bio Monika Z. 
Vem var den senaste som ringde dig?
Min kompis Åsa Karlsson. 
Senast 3 inkomna sms?
"Idag är det 75 år sedan Kristallnatten och allt jag kan tänka på är Liv Strömquists serie Tjejkväll i Tredje riket. - Asså har Goebbels sagt nåt om mig eller? Vi hånglade ju på Kristallnatten."

"Hon har ju till och med seglat till Shanghai."

"Beräkningar visar att omkring 10 000 människor i provinsen Leyte i Filippinerna har dödats i supertyfonen, uppger Reuters." 

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
"Fint. Tack."
Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Min vän Stephanies bror Ricardo. 
Vart vill du åka just nu?
Där det är lite varmare än här. Kanske Barcelona. Men det är komplicerat. 
Nästa planerade resa?
Har ingen just nu. Sånt jag funderar på. Fint vore det. 
Dagens bästa?
Sovmorgon. 

Möhippa igår. Inte min. Kärlek. 

                         

När man har fått diplom får man fira lite.

Var som bekant på en tur till Karlstad förra veckan. Där ligger min gamla gymnasiekola kvar. 

Det här med att se sig själv i det här formatet...

                                         

Nu med diplom

Har idag varit på Värmländsk bokmässa i Karlstad och invigningstalat och fått fint diplom, blommor och presenter för utmärkelsen som Årets Värmlandsförfattare för min senaste roman Kurt Cobain finns inte mer. Intervju i Värmlandsnytt. 

PS.Här kan man läsa en liten enkät som mitt förlag har gjort med mig. 

Värmländsk bokmässa

I morgon fredag 1 november är jag på CCC i Karlstad för att invigningstala och ta emot pris för utmärkelsen Årets Värmlandsförfattare. Hoppas att vi ses! Läs mer om priset och mässan här.

                

Ia Genberg - Sent farväl

Recension av Ia Genbergs Sent farväl, publicerad i Göteborgsposten 27 oktober. 

Titel: Sent farväl

Författare: Ia Genberg

Genre: Roman

Förlag: Weyler förlag

Ia Genbergs täta, ordrika prosa präglas av en exakthet i skildrandet av vardagens enkla detaljer, skriver Hanna Jedvik. 

”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig”. Jaques Werups strof om omöjlig kärlek och separation i dikten Envoi från sent 1970-tal är relativt vanligt förekommande i svenska dödsannonser. Det är även i en sådan som de laddade orden dyker upp första gången i Ia Genbergs roman Sent Farväl. 

Bokens huvudperson Mia upptäcker den där annonsen i en tidning på badrumsgolvet. En nära vän från förr har gått bort. Då, på 1990-talet delade de allt. Var varandras närmaste. De reste, utforskade världen, litteraturen och poesin tillsammans. Och de menade att Jaques Werup-citatet ovan ”lyckades sammanfatta allt som har med människor att göra”.

Sen kom livet emellan och de gled isär. När Maria långt senare senare dör (lätt förvirrande rent berättartekniskt att de två vännerna heter Mia och Maria) har de inte haft kontakt på många år. Men något är skumt med det plötsliga dödsfallet, vilket leder till att den skadeskjutna polisen Olle kopplas in för att reda ut omständigheterna kring olyckan.  

Marias öde binder samman Olle och Mia. Med hjälp väninnans gamla dagböcker lägger de pusslet om hennes förflutna. Vad kan ha lett fram till att hon kanske inte bara ”råkade” springa ut framför den där lastbilen en söndagsmorgon på Södermalm?

I Sent farväl går dåtid och nutid in i varandra och det är inte alltid helt enkelt att skilja dem åt. Möjligtvis avsiktligt. Ändå något rörigt. Men här finns en äkta språkglädje och Ia Genbergs täta, ordrika prosa präglas av en exakthet i skildrandet av vardagens enkla detaljer. Samtidigt fångar hon den förtrollande känslan av att vara ung och på väg ut i livet. Känslan av att allt är möjligt.

Dock är jag osäker på huruvida Sent farväl är en berättelse som man bär med sig livet ut likt Jaques Werups kärnfulla ”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig”. Eller om den är mer av en bagatell. En parentes. Men som sådan är den i så fall synnerligen trivsam.