Hoppas att nästa säsong heter Liv och Ulrika

Låt mig vara tydlig med en sak. Jag tycker mycket om Horace Engdahl. Och jag tycker mycket om hans bildning och förmåga att prata passionerat om föremålen för sin bildning. Exempelvis Kirkegaard och Goethe i de två första avsnitten av Liv och Horace i Europa. Dock faller det sig så att Liv Strömquists farhåga att Horace Engdahl ska prata väldigt mycket besannas direkt i första avsnittet när de besöker Köpenhamn.

En suddig bild ur Göteborgs-Posten där texten publicerades i en något kortare version. 

Innan Liv Strömquist lämnar Malmö säger hon: ”Jag kan tycka det är jobbigt att lyssna på män som pratar väldigt, väldigt mycket och håller föreläsningar om olika saker som de tycker är intressanta. Men det kanske blir en övning för mig också att härda ut.” Och nog pratar Horace Engdahl mycket. Och nog lyssnar han väldigt lite på den belästa och skarpsinniga Liv Strömquist. Numera har vi ett ord för detta, nämligen mansplaining.
Det visar sig förvisso vara lite av en barnsjukdom. Horace var tydligen nervös, sa han efteråt till GP:s Tobias Holmgren, och redan när de kommer till Weimar i avsnitt två har Akademiledamoten lärt sig att prata något mindre och lyssna lite mer.

Självklart ligger det i sakens natur att den som är mest beläst, och som dessutom har besökt merparten av resmålen tidigare, har en del att berätta för den som vet mindre om saken. Även om det inte betyder att det går att stänga öronen för insikter och åsikter från en annan person.

Så visst gillar jag som sagt Horace, Liv verkar gilla Horace och den äldre bildade herren har en massa intressant att berätta för mig som TV-tittare. Ändå hoppas jag mycket starkt på att nästa säsong av serien heter Liv och Yrsa (Stenius), eller Liv och Ulrika (Knutsson), eller Liv och Sara (Danius) eller varför inte Liv och Kristina (Lugn)?

För att bara nämna en handfull andra giganter vars bildning jag gärna tar del av.