Tom Malmquist | I varje andetag är vi fortfarande vid liv

Starkt och med hudlös uppriktighet skriver Tom Malmquist om sambon Karins död i graviditetsvecka 33 och om barnet han samtidigt blir far till, Livia. Hanna Jedvik läser i en enda inandning. (GP 24 augusti) 

Tom Malmquists fina bok och sommarens avskavda rosa nagellack. 

Skönlitteratur

Tom Malmquist

I varje andetag är vi fortfarande vid liv

Natur & Kultur

Ibland bara stannar livet. Mattan rycks undan, allt ställs på ända och aldrig någonsin har där funnits ett så tydligt före och ett så tydligt efter som just då. I poeten och författaren Tom Malmquists fall handlar detta före och efter om sambons död. I graviditetsvecka 33 läggs Karin in på sjukhus för misstänkt lunginflammation. Det visar sig vara akut leukemi och en vecka senare finns hon inte mer. Kvar på Karolinska sjukhuset är Tom och barnet som har förlösts med kejsarsnitt. Barnet som Karin sa skulle heta Livia.

I Tom Malmquists självbiografiska roman I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv gestaltas skiljelinjen mellan liv och död knivskarpt. I varje steg är jag med honom i det starka ljuset på sjukhuset. Läkarna som lägger händerna bakom huvudet, de medicinska termerna som löper amok och den där bubblan som sluter sig runt dem som lever på randen mellan liv och död.

I romanens första del är vi med Tom på sjukhuset, minut för minut, timme för timme fram till Karins oundvikliga död. Samtidigt är Tom nybliven pappa. Han vandrar i kulvertarna mellan prematuren och thoraxkliniken, bråkar med personalen om filtarna som han bär med sig däremellan för att mor och dotter ska få känna varandras doft.

Den andra delen av berättelsen utspelar sig i lägenheten på Lundagatan på Södermalm i Stockholm. Om hur livet efter förlusten letar sin väg fram genom ångest och förtvivlan. Därtill ett Kafkaartat inferno då det visar sig att Tom i lagens mening inte kan räknas som far till barnet. En tio år lång relation väger lätt i lagens mening. Och snart går även Toms pappa bort i cancer.

Starkt och med en hudlös uppriktighet skriver Tom Malmquist fram en historia som uppstår i den mest otänkbara smärtan. Jag läser i en enda inandning. Bläddrar mig fram och vågar inte andas ut igen förrän jag lägger boken ifrån mig. Jag tror att det krävs lika delar mod som nödvändighet för att skriva en berättelse som denna.

I varje andetag är vi fortfarande vid liv. Den meningen har aldrig varit mer sann än just i detta ögonblick.