tisdag 12 augusti 2014

Deras ryggar luktade så gott

I Åsa Grennvalls nya serieroman skildras vad som händer när ett barn växer upp i en familj under känslomässig försummelse. (GP 12 augusti) 




Deras ryggar luktade så gott
Åsa Grennvall
Syster förlag
Serieroman

Vad händer med den som växer upp under känslomässig försummelse? Där ingen i familjen vare sig pratar om - eller har förmågan att visa känslor? Där barnet måste klara sig själv och kanske finnas till de för de vuxnas behov. De svåra frågorna undersöker Åsa Grennvall i sin nya serieroman Deras ryggar luktade så gott.
I romanen gestaltar hon hur huvudpersonen Jenny smyger sig in till sina föräldrars sovrum om nätterna för att känna doften av de personer som hon aldrig tilläts komma nära om dagarna.

För berättelsens Jenny kommer ångesten och känslan av övergivenhet senare som ett brev på posten och blir till en ständig följeslagare genom vuxenlivet. Växer sig starkare den dagen som hon får egna barn ger som hon ger all den kärlek och tröst som hon själv aldrig fick. Något som väcker minnen och frågor kring uppväxten. Ger ångesten ännu mer näring att gro och växa sig allt starkare.

Åsa Grennvall har varit verksam som serietecknare i femton år och har nu gett ut nio böcker. Aldrig har hon väjt för det mörka och svåra, ofta med en självbiografisk utgångspunkt. Vad som skiljer Deras ryggar luktade så gott från exempelvis den ännu mörkare boken Cynisk romantiker är att det här bjuds på hopp och smärtlindring.

Ärligt och uppriktigt skildrar hon svåra livserfarenheter, men också vad som ska till för att få ångesten släppa greppet och tillåta oss att gå vidare. Det är en befriande läsning som präglas av Åsa Grennvalls renodlade och stilistiskt säkra berättarteknik, hennes finkänsliga och stundvis råa teckningar. Inte sällan kryddar hon berättelsen med en gnutta humor och svartsynt cynism.

Dessutom glimmar kanske igenkänningen till hos alla som är uppvuxna på 70- och 80-talet. Burkköttfärssås, Modern talking och frånvaron av bilbälten i baksätet flimrar förbi med en blinkning. Underhållande och gripande på samma gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar