Johann Hari – Att tysta skriket

Narkotikakriget är sig likt oavsett om det utspelar sig i Biskopsgården eller i Juaréz i norra Mexico. Hanna Jedvik har läst brittiske Johann Haris välgjorda granskning. (GP 1 april) 

Genre: Sakprosa

Författare: Johann Hari

Översättning: Sara Årestedt

Titel: Att tysta skriket

Förlag: Massolit 

En onsdag kväll i mitten på mars 2015. På Vår Korg & Bar på Vårvärderstorget i Göteborg visas en fotbollsmatch mellan Manchester City och Barcelona när två maskerade män med automatvapen dyker upp. De öppnar eld och två unga män dör på platsen. Drogkriget står i full blom i Göteborg.

Om det gick att ta ett direktflyg från Vårväderstorget till ett av drogkartellernas främsta hemvist, Juárez i nordöstra Mexiko, skulle det ta över 17 timmar. Två till ytan vitt skilda platser på jorden. Ändå utgör de båda ställena varsin viktig anhalt på den spelplan där det globala narkotikakriget utspelar sig. Enda vägen för att slippa slakten av människor i såväl Juárez som i Biskopsgården går via en total legalisering av droger. Det slår den brittiske journalisten och författaren Johann Hari fast i sin bok Att tysta skriket som i den svenska utgåva har ett avslutande specialskrivet kapitel om Sverige. Landet med trettio gånger så hög narkotikadödlighet som Portugal, där alla typer av droger avkriminaliserades 2001.

Det här ämnet berörde jag i samband med att den svenska journalisten Magnus Lintons bok Knark – en smutsig historia. (Atlas 2015) I den visade han det absurda i svensk narkotika politik och dess nolltolerans som mejslades fram av psykologen och kriminologen Nils Bejerot, den svenska narkotikapolitikens chefsideolog från 1960-talet och framåt. Något som, enligt Linton, har resulterat i att vi trots en ganska låg andel brukare, har en rekordhög dödlighet bland narkomaner i Sverige, 600 om året, då allt bruk är kriminaliserat, vilket bland annat gör att folk undviker vård med rädsla för polis. Men också att många städer i likhet med Göteborg, saknar sprututbyte och att det är ytterst få som får metadonbehandling.  

Allt det här och mycket mer pekar Johann Hari på i sin totala genomlysning av västvärldens krig mot narkotika. Även i USA är narkotikapolitiken ett resultat av en ende mans verk, nämligen Harry Anslinger som bestämde sig för att utrota droger från jordens yta. Ett eko av detta krig mot droger, sjuttio år senare, skildrade etnologen Alice Goffman i sin avhandling Jagade - ett iv på flykt i en amerikansk stad (Natur & Kultur 2015).

Johann Hari tar med läsaren på en extremt detaljerad och välgjord journalistisk resa – från Billie Hollidays trasiga uppväxt och drogmissbruk, via USA:s korrupta polisväsende till drogkartellernas skräckvälde och slakt av människor – till lagliga heroinkliniker i Schweiz och Portugals legalisering som har lett till minskat droganvändande.

Att rada upp Haris belägg här skulle inte göra hans digra granskning rättvisa. Exempelvis visar han tydligt på hur det var när alkohol reglerades av maffia och organiserad brottslighet så länge den var olaglig i USA och att de försök som har gjorts med legal förskrivning av heroin har minskat dödligheten och gett människor ett nytt liv. Många har börjat arbeta och därefter inte sällan upphört med sitt bruk av droger. Generellt sett har droganvändandet inte heller gått upp. Dessutom skulle narkotikakriget och massdödandet upphöra omgående av en legalisering, menar Hari. 

Mitt råd är att alla som på något sätt arbetar socialt med narkotikafrågor, men även politiker och andra opinionsbildare läser Att tysta skriket på direkten. Nu. Så diskuterar vi i smågrupper efter det. Själv väljer jag kort och gott att citera Naomi Klein. ”Superb journalistik.”