Zulmir Becevic blev nominerad till Augustpriset 2009 för sin ungdomsroman Svenhammeds journaler. En berättelse om det segregerade Sverige med sina villaområden, paraboltäta förorter och klyftan däremellan. I sin nya ungdomsroman skildrar han en liknande tematik. Den unge Alen har blivit placerad i familjen Stensson sedan hans egen far, hans enda familj, har hamnat i fängelse. Saknaden efter pappan, den nya familjekonstellationen som skaver och frånvaron av vänner gräver ett hål i Alens själ. Han är vilsen, frustrerad och inte vidare uppåt.
Historien utspelar sig i ett framtida Sverige där Partiet regerar i majoritet och vars beslut oftast handlar om att värna svenskheten och att radera allt som inte är svenskt, vad det nu är.
För en missanpassad yngling som Alen är avblattefieringsprocessen snart ett faktum. En kommunal åtgärd för ungdomar som honom. Nu ska han tvingas bli svensk på riktigt och lära sig allt om sitt land. Problemet är bara att Alen redan är svensk och har levt hela sitt liv här, han behöver inte lära sig hur man står i kö eller sköter sin hygien.
Tempot är högt, jargongen personlig och stundvis ganska grabbig. Skickligheten i gestaltandet ligger i hur jag som läsare effektfullt flyttas in i huvudpersonens huvud och ser världen genom hans skarpa blick.
Avblattefieringsprocessen är en absurd och dystopisk historia som inte så lite flirtar med Franz KafkasProcessen om den unge Josef K och dennes evighetsresa i rättssystemet. Det intressanta med Becevics roman är att den utger sig för att gestalta en skruvad, framtida, version av verkligheten. Men frågan är om inte de unga människor som varken tillåts komma in i det svenska samhället, eller accepteras på sina egna villkor, stundvis upplever verkligheten exakt så absurd som Alen gör. Något som författaren själv givetvis är medveten om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar