När Edda Magnason med kärleksfull röst pratar om sin portastudio som blinkade och lyste likt en stad på golvet i tonårsrummet då glöder det i radiorymden. (GP 6 JULi)
Ibland är begåvning så uppenbar att den nästan är fysisk och går att ta på. Det upplevde jag när jag såg Edda Magnason gestalta Monika Zetterlund i filmen om hennes liv. Monika Zetterlund som var nära vän till Tage Danielsson, upphovsmannen till Sommar i P1. Så passade då att Edda Magnason får avsluta sitt framgångsår i Tage Danielssons anda med ett eget sommarprat. Detta efter att ha fått uppleva att Monika Z var den mest sedda filmen på svenska biografer 2013 och hon själv belönats med en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll.
Edda Magnason har förmågan att bygga upp och berätta historier och får programmet att sitta ihop med cliffhangers och fram- och tillbakablickar. Gissningsvis skickligt guidad av en vass producent i Henrik Johnsson.Med sina 29 år på nacken faller det sig dock naturligt att denna skådespelare, musiker och låtskrivare har relativt begränsad livserfarenhet. Det ligger alltid de unga sommarpratarna i fatet jämfört med exempelvis en gigant som Evabritt Strandberg.
För att fylla ut hela sin sändningstid krävs av en unga sommarpratare att hen har en förmåga att levandegöra livserfarenhet och åsikter, eller brinna för en viss sak väldigt mycket. Så är inte fallet med Edda Magnason. I stället bjuder hon på ett par anekdoter och glimtar ur uppväxten och yrkeslivet. Det är när hon släpper fram musikern inom sig och med kärleksfull röst pratar om sin portastudio som blinkade och lyste likt en stad på golvet i tonårsrummet som en glöd hörs tändas i radiorymden.
Sista meningen: Så att jag kan fundera ut vad jag ska göra härnäst och i hemlighet hoppas på nästa överraskning.
Musiken: I låtvalet hörs Edda Magnasons breda och djupa intresse för musik. Allt ifrån Björks stökiga Declare independence och Scissor Sistors Pink Floyd-cover Comfortably numb – till Miles Davis, Tonbruket och Ulla Billquist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar