Roslund och Hellström – Tre minuter

Deckarduon Roslund och Hellström är tillbaka, nu med en thriller som tar oss rakt in i colombianska djungeln. Drivet ligger i berättelsen snarare än prosan, som är rak, enkel och utan krusiduller. Och den globala problematiken ligger där och bubblar under ytan, skriver Hanna Jedvik som läst författarparet Roslund och Hellströms senaste kriminalroman. (GP 1 juni)

Kriminalroman
Anders Roslund Börge Hellström
Tre minuter
Piratförlaget

Roslund och Hellström har plöjt upp en egen fåra i genren för svenska kriminalromaner. En genre som ju ändå får anses vara ganska omfattande vid det här laget. Med sina nogsamt researchade berättelser om den undre världen och enträget, engagerat polisärt arbete har Anders Roslund och Börge Hellström hittat sin egen väg i den svenska kriminallitteraturen. Kombinationen av Roslunds journalistbakgrund och Hellströms ingångar och erfarenheter i den kriminella världen blir som man säger ”a match made in heaven” i brist på bra svenska motsvariga uttryck.

Nu är duon tillbaka med den andra romanen om superbrottslingen och infiltratören Piet Hoffman, som likt en kackerlacka lyckas överleva sig själv gång på gång, med en finess som torde göra såväl Rolling Stones-gitarristen Keith Richards som rockpiraten Jack Sparrow bleka av avund. Det är nu sju år sedan den senaste, och internationellt framgångsrika Tre sekunder, kom.

I den senaste romanen, Tre minuter, tar författarna med sig Piet Hoffman djupt in i colombianska djungeln. Till kriminaliteten och droghandelns mörka pumpande hjärta, där kokainfabrikerna arbetar för högtryck och med floddeltat som det blodsystem genom vilket såväl gerillamedlemmar som nytillverkat kokain flödar. Kokainet som sedan blandas upp oräkneliga gånger innan det landar i fickorna på langarna – och i näsorna på klubbfolket runt Stureplan eller Avenyn. Allt medan drogen pulserar och göder den globala kriminella brottsligheten.

Ett ekosystem som Roslund och Hellström givetvis är högst medvetna om när de förlägger handlingen av Tre minuter till drogkartellernas centrum där Piet Hoffman lever ett farligt liv, redan dödförklarad av svenska myndigheter och där minsta tvivel om lojalitet leder till en omedelbar död. Skulle han vända åter till hemlandet väntar livstidsstraff och en synnerligen grav hotbild i svenska fängelser. Som i ett vakuum bor han med sin familj i stadsdelen Cali i kokainets huvudstad Medellin i Colombia, med men uppdraget att agera infiltratör inom PRC-Gerillian åt amerikanska polismyndigheter.

Med ett par undantag känner ingen till hans existens, som innebär en ständig balansgång mellan liv och död. Hans tillvaro ställs på sin spets då talmannen Timothy D Crouse, från den amerikanska politikens mittpunkt, kidnappas och torteras av PRC-gerillan, då de ser talman Crouse och hans ”Final war on drugs” som sin största fiende. Här når även Piet Hoffmans tillvaro vägs ände när han blir en av de efterlysta i samband med kidnappningen, samtidigt som hans lojalitet ifrågasätts även av den brottsliga sidan. Med dubbla dödsdomar hängande över sig går hans enda väg till liv genom det självpåtagna uppdraget att frita den amerikanske talmannen.

Intrigen i Tre minuter letar sin väg ända upp till det absoluta toppskiktet inom USA:s maktelit och en avgörande del av handlingen utspelar sig innanför Vita husets väggar och dess ”Situation room” under markplan. Ett genialt grepp av en svensk deckarduo. Inte bara för att de på allvar skildrar gerillans och drogkartellernas makt och inflytande i den svenska polisens vardag, utan för att Roslund och Hellström på detta sätt ger sig möjligheten att förlägga handlingen på flera plan och i miljöer, långt bortom Plattans pundare och kaffe-automaten i polishusets korridor. Här får även kriminalkommissarie Ewert Grens ge sig ut på en resa för att möta Piet Hoffman igen.

Rent berättartekniskt får romanen tack vare detta en rejäl skjuts. Dessutom gör de det svårt att blunda för att den absoluta merparten av skottlossningarna och gängkrigen på våra gator är sprungen ur droghandeln.

Huruvida det här är ett krig som myndigheterna överhuvudtaget kan vinna har stötts och blötts i debatten den senaste tiden. Oavsett om man läser om Alice Goffmans fältstudier i "Jagade", om livet för unga svarta män längst ner i droghandelns kedja, Magnus Lintons bok "Knark – en smutsig historia" eller Johann Haris "Att tysta skriket" är slutsatsen att kriget mot droger varken hjälper missbrukarna eller mot droghandeln. Så vem hjälper det? Allt detta får självfallet inte plats på 563 sidor i Roslund och Hellströms kriminalroman men den globala problematiken ligger där och bubblar under ytan.

Historien är onekligen skriven med spänningen som främsta motor. Drivet ligger i berättelsen snarare än i prosan, som är rak, enkel och utan krusiduller. Även om man egentligen vet från början ganska exakt hur det ska sluta. Med det sagt får man väl säga att det är den nagelbitande, initierade och upplysande skildringen av vägen mot slutet som är det mest intressanta i Tre minuter.