Förhandla eller DÖ – Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring

Decemberöverenskommelsen skakade om Sverige 2014. I Förhandla eller dö skildras spelet bakom kulisserna. Hanna Jedvik läser en historiskt viktig text, men undrar vem den riktar sig till. (GP 2 juni) 

Sakprosa

Ulf Bjereld, Karin Eriksson och Jonas Hinnfors
Förhandla eller DÖ – Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring

Bokförlaget Atlas

Det är söndag och sittandes på en bänk på terrassen utanför mitt torp i norra Bohuslän läser jag Björn Af Kleens porträtt av Kristdemokraternas Ungdomsförbundsordförande Sara Skyttedal i Dagens Nyheter. Sara Skyttedal som öppnade en flaska exklusiv Bollingerchampange när Decemberöverenskommelsen (DÖ) föll på Kristdemokraternas riksting 2015. En för många provocerande, om än talande, bild av det demokratiska samtalet av idag.

Natten innan har jag varit uppe till klockan två och sträckläst Ulf Bjereld, Karin Eriksson och Jonas Hinnfors bok Förhandla eller DÖ – Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring. Även dessa författare exemplifierar Decemberöverenskommelsens sammanbrott med Skyttedal och hennes lyxbubbel och vad det med alla sina omständigheter innebär i form av nya spelregler för svensk inrikespolitik. De som har uppstått i kölvattnet av en splittrad arbetarrörelse där Sverigedemokraterna inte bara lockar till sig forna S-sympatisörer, de är en även beredda att omkullkasta det politiska landskapet så som vi känner det. Något som ställdes på sin spets när SD fällde regeringens budget hösten 2014. Ett agerande som kom att tvinga fram Decemberöverenskommelsen, som när den ingicks mellan S, MP, FP (numera L), C, M och KD på annandag jul 2014 var tänkt att hålla fram till valdagen 2022. I själva verket var Decemberöverenskommelsen historia tio månader senare senare då den alltså röstades ner på KD:s riksting i Karlstad. Därmed var även blockpolitiken bruten.

Om dramatiken som föranledde Decemberöverenskommelsen och om svensk inrikespolitisk historia berättar författartrion Bjereld, Eriksson och Hinnfors om i Förhandla eller DÖ.Framför allt skriver de om kapen om väljarna, slitningarna inom och mellan partierna och även en hel del om spelet bakom kulisserna. 

Författarna låter med glimten i ögat meddela redan i förordet att stilbrott kan förekomma i denna bok som de menar rör sig i gränslandet mellan akademi och journalistisk. Och visst kastas jag som läsare lite obarmhärtigt mellan den lite mer torra statsvetarprosan signerat Ulf BJereld och Jonas Hinnfors, båda två professorer i statsvetenskap, och de mer dramaturgiskt spänstiga skildringarna som politikreportern Karin Eriksson står för.

Ändå ställer jag mig lite frågande till vem som är den tänka läsaren. Vi som hängde med i alla turerna kring DÖ, har den färskt i minnet och vet redan vem som initierade vilka samtal och alla de statsvetenskapliga analyserna som följde på det skarpa parlamentariska läget som regeringskrisen innebar. De som inte minns torde heller inte vara tillräckligt intresserade av denna detaljerade bok, där analyserna om kommande utmaningar för den svenska parlamentarismen är den främsta behållningen. Kvar finns då framtidens statsvetarstudenter och andra vetgiriga unga som vill lära sig om regeringskris och politiskt spel i den moderna historien. I sin roll i historieskrivningen är Förhandla eller DÖ absolut oumbärlig.