Moa Svan | Det riktiga landslaget

Moa Svan debuterar med en debattbok om fotboll där hon visar hur könsmaktsordningen fortsätter att skipa orättvisa. I slutändan blir det en grundlig genomgång av damfotbollens ekonomiska förutsättningar och de unkna mönster som sätter villkoren, skriver Hanna Jedvik. (GP 5 juni)

Komikern och fotbollsentusiasten Moa Svan har ett ärende. Den korta versionen vad det gäller det ärendet är att hon vill lyfta fram damfotboll och öppna ögonen på alla som vägrar förstå att den svenska fotbollen för damer står sig betydligt starkare internationellt sett än den fotboll som spelas av herrar.

Då snackar jag inte om det där kassa laget som rör sig runt plats 45 i världsrankningen, laget som har missat två VM-turneringar i rad. Nä, inte det landslaget. Jag hejar på det landslaget som de senaste 15 åren har vunnit två VM-medaljer, två EM-medaljer och – mitt hjärta. Ofta kallas de för damlandslaget. Jag kallar dem för det riktiga landslaget.

Moa Svans tes är tydlig. Den svenska damfotbollen gör rent objektivt sett bättre ifrån sig i turneringar och mästerskap jämfört med herrarnas dito, ändå behandlas den som ett andra klassens lag. Detta beror på en förlegad syn på fotboll i allmänhet och ett diskriminerande förhållningsätt gentemot fotboll som spelas av kvinnor i synnerhet, vilket i sin tur är ett resultat av rådande könsmaktsordning. Detta visar hon på i sin bok med hjälp av otaliga exempel som hon lägger fram och som bildar ett återkommande mönster.

Ett mönster över hur kommuners ekonomi fortfarande gynnar pojk- och herrfotboll och hur radio- och tv-tablåerna är i princip barskrapade på sändningstider för damfotboll. Under 2015 är inte en enda sändning av damernas landslag i fotboll inplanerad. Inga kvalmatcher, inte själva turneringen, och inte viktiga händelser inför EM som Algarve Cup. Ingenting. konstaterar Moa Svan. Samtidigt som både SVT och TV4 under fotbolls-VM för herrar fördubblade utbudet av experter och inslag och hade därtill varsin VM-studio.Då kommenterade Det riktiga landslagets stjärna Lotta Schelin herrfotboll på bästa sändningstid i SVT. Men de matcher hon själv spelar visas inte ens i den kanalen.

Ja, exemplen är många på hur damfotbollen ständigt placeras i bakgrunden och där de individuella insatserna ideligen ska jämföras med de manliga spelarnas prestation. Ska Lotta Schelin slita av sig tröjan när hon slår målrekordet med sina 73 landskapsmål precis som Zlatan gjorde när han passerade sina 50? Spänningen tycks olidlig bland sportreportrarna. Och vet ni vad? Lotta Schelin hade inga planer på att slita av sig tröjan. Intresset för denna fråga kunde inte ha varit mindre hos Lotta Schelin, som i tacktal, intervjuer och sommarprat ständigt lyfter fram de kvinnliga fotbollsspelarna som har gått före henne och banat väg. Något som Moa Svan tecknar en tydlig bild av i sin bok.

Effektivt sticker hon hål på argument som att konkurrensen ser annorlunda ut inom damfotbollen och gör i stället en grundlig genomgång av damfotbollens ekonomiska förutsättningar och de unkna mönster som sätter villkoren. Varför ses det exempelvis som helt rimligt att lägga så mycket pengar och resurser på att motverka det våld som ramar in herrfotbollen undrar Svan. Hennes förslag är att de pengarna istället borde användas till att motverka diskriminering inom idrottsrörelsen.Det är en av många frågor som Moa Svan ställer sig i sin envetna strävan att få omvärlden att försöka vända på perspektivet en endaste gång.

Däremellan varvar hon med porträtt på några av nyckelspelarna inom svensk fotboll. Nilla Fischer, Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Therese Sjögran och Caroline Segers historia tecknas på olika sätt. Moa Svan har dessutom gjort en undersökning av hur svårt det är att hitta artiklar och inslag om hennes lag och sätter det i relation till mediebevakningen av de manliga spelarna och deras lag

På det stora hela speglar boken Det riktiga landslaget ett digert och ambitiöst jobb. Även om texten är mer av en tesdriven lång essä än en journalistisk djupdykning är det välskrivet och resonemanget är stringent och konsekvent. Och då gör det inte så jättemycket att jag önskar att Moa Svan i några hänseenden gärna hade fått gå en extra mil rent journalistiskt. Exempelvis genom att göra en intervju med svenska, europeiska eller internationella fotbollförbundet för att reda ut varför det fortfarande heter Damallsvenskan och Allsvenskan i fotboll respektive Fotbolls-VM och Dam-VM. Eller att hon gärna hade kunnat intervjua radiosporten, SVT Sport och tidningarnas sportredaktioner för att få deras syn på bevakningen av damfotbollen och hur de resonerar i de här frågorna. Det hade ökat trovärdigheten.

Nu kör Moa Svan sitt främst sitt eget resonemang som visserligen räcker ganska långt det också. Åtminstone för att staka ut en riktning och vara en ögonöppnare.

Ämnet
Moa Svan är komiker och programledare, spelar korpfotboll och är fotbollsreporter för nyhetstidningen Feministiskt perspektiv. Nu debuterar hon som författare med debattboken Det riktiga landslaget. Där jämför hon dam- och herrfotboll och funderar över varför killarna får så mycket mer både resurser och mediabevakning, trots att tjejerna odiskutabelt är betydligt mer framgångsrika.