Konsten att ha sjukt låga förväntningar.

Med ett rakt och enkelt språk gör Åsa Asptjärn sin antihjälte Emanuel Kent till en vardagsfilosof med stor självdistans och självinsikt.

Titel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Författare: Åsa Asptjärn

Förlag: Bonnier Carlsen

Genre: Ungdomsroman

Själva essensen av att vara tonåring är att livet kan förändras på en vecka. Vips så är bästisen borta från skolan och du får möjlighet att forma om hela din persona. Vem du är, vem du umgås med och var i den ofrånkomliga hierarkin du blir placerad av din omgivning.  Kanske hinner du även med att blir kär och dumpad inom samma tidsrymd.

Denna möjlighet är utgångspunkten i Åsa Asptjärns ungdomsroman Konsten att ha sjukt låga förväntningar.

Huvudpersonen Emanuel Kent och hans bästa kompis Tore är på oklara grunder fastlimmade vid varandra sedan lågstadiet. Plötsligt när Tore stannar hemma från skolan en vecka öppnas möjligheten för Emanuel att börja hänga med Ammis och klassens nya coola katt Bianca.

Äntligen kan han vara den som det är tänkt att han ska vara. För han har ju potential, som hans syster säger. Potential som så här på höstterminen i nian ännu inte har kommit till sin rätt. Kanske är det nu Emanuel har chansen?

Här i ligger en del av charmen och tjusningen i ungdomslitteraturen: det fungerar alldeles utmärkt att fånga ett par veckor av ett tonårsliv för att det ska bli en hel bok med livsavgörande händelser.

Åsa Asptjärn debut rivstartar från första sidan och har driv och tempo rakt igenom. Utan att bli stressad eller forcerad. Med små medel får hon läsaren både att le och rodna av igenkänning.

Med ett rakt och enkelt språk gör Åsa Asptjärn sin antihjälte Emanuel Kent till en vardagsfilosof med stor självdistans och självinsikt. Med humorn som ständig följeslagare bjuder han generöst på sina svagheter och högst mänskliga missar.

Åsa Asptjärn leker såväl med självhjälpsgenren och det identitetsökandet som ofta präglar vardagen som tonåring. Detta utan att skriva någon på näsan eller bli övertydlig. Istället är allt är upp till läsaren att tolka eller ta till sig.

Recension publicerad i Göteborgsposten 12 januari.