Joakim Zander - Simmaren

Joakim Zanders roman är en thriller med många förgreningar och trådar. En märkvärdig debut, skriver Hanna Jedvik. (GP 23 december)

Titel: Simmaren

Författare: Joakim Zander

Förlag: Wahlström & Widstrand

Genre: Spänningsroman

Redan i första scenen med Klara, en av Simmarenshuvudkaraktärer, låter upphovsmannen oss förstå att hon både kan hantera ett hagelgevär och jaga sjöfågel. Klara, till vardags assistent i EU-parlamentet, är uppvuxen i skärgården och gjord av klippor och krut som hennes morfar brukar säga.
Tillsammans med sin före detta pojkvän Mahmoud råkar Klara komma över information som gör att de båda tvingas fly för sina liv. Genom länder och ute till havs. Och i en annan del av världen lever en amerikansk agent som inte får ro i själen på grund av det barn som han lämnade ifrån sig till ett osäkert öde en het dag i Damaskus på tidigt 1980-tal.

Vi möter även den odräglige EU-­lobbyisten George som blir satt på ett uppdrag han nog helst hade varit utan. Så småningom ska de fyra personernas öden flätas samman.

Joakim Zanders debutroman är en thriller med många förgreningar och trådar. Den utspelar sig över flera kontinenter och över lång tid. Så snyggt hopsnickrad att jag under läsningens gång måste dubbelkolla att det verkligen är en debutbok jag håller i handen. Jo då, visst är det Joakim Zanders första utgivna litterära verk. Där­emot är rättigheterna till Simmaren redan sålda till 24 länder.

Inte bara berättelsen övertygar. Även språket står stadigt i Simmaren. Stundvis kryper det nära med hjälp av omtagningar och korta stackatoartade meningar, för att sedan ta ett steg tillbaka och låta berättelsen ha sin gång. Ändå lika välputsat. Ett väl genomarbetat manus på alla sätt.

Joakim Zander, som själv är disputerad inom juridik och verksam inom flera av EU:s institutioner, skildrar miljöer och intriger trovärdigt och initierat. Han ger oss inblick i en värld där den enskilda människan kan vara extremt liten och där makten och härligheten vilar någon helt annanstans.

Simmaren är på många sätt en märkvärdig debutroman. Främst i sitt språk, sitt driv och sin närvaro.  

Spökryttarna från Ordebec

Recenserade Fred Vargas roman Spökryttarna från Ordebec. Publicerad i Göteborgs-Posten 16 december. 

Genre: Roman

Titel: Spökryttarna från Ordebec

Författare: Fred Vargas

Översättning: Marianne Öjerskog

Förlag: Sekwa

Kommissarie Adamsberg rör sig i ett lätt övernaturligt landskap. Hanna Jedvik har läst den senaste boken om den excentriske franske polisen.

Spökryttarna från Ordebec inleds med att Kommissarie Adamsberg befinner sig på en mordplats i en lägenhet i Paris. Inom loppet av några minuter har han listat ut att gärningsmannen har kvävt sin fru med vitt formbröd, men låtit det se ut som att det är råttor som har kalasat i sig brödet.

Den som inte sedan tidigare känner till Fred Vargas deckare om den excentriske Adamsberg och hans säregna kollegor förstår genast att denna polis är slug som få. Inte bara uppskattar han ett glas riktigt gott vin, han vidtar även de mest kreativa metoder för att få arbetsro och lösa brott.

Fred Vargas är historikern och medeltids­arkeologen, vars böcker har sålts i mer än fem miljoner exemplar. Dessutom är hon flerfaldigt prisbelönt – både hemma i Frankrike och internationellt. Namnet är för övrigt en pseudonym för Frédérique Audoin-Rouzeau.

I sina tidigare böcker om Adamsberg har Vargas rört sig i ett lätt övernaturligt landskap. Så också denna gång då berättelsen tar avstamp i ett följe med levande begravda i den lilla byn Ordebec där den unga kvinnan Lina har blivit vittne till dessa spökryttare, som varslat om död där de dragit fram genom natten i sin tordönjakt. 

Adamsberg blir övertalad av Linas mor att ta sig an fallet och gör sedan sitt bästa för att förhindra att fler faller offer för den bestialiske mördaren i den lilla byn. För mord blir givetvis begångna.

Intrigen är utsökt, dialogen såväl rapp som underhållande och karaktärerna hyfsat komplexa och intressant gestaltade. Det råder ingen tvekan om att Fred Vargas vet hur man snickrar ihop en deckare som håller måttet med råge. Och som därtill präglas av en näst intill brittisk humor.

Att den unga Lina får sina bröst omsorgsfullt beskrivna så fort hon dyker upp i handlingen är gissningsvis sådant man får hacka i sig. Eller kräkas lite över. Vilket man vill.

Livet

Just nu: Aktuellt och dator. 

Bloggtitel som bäst beskriver mitt liv just nu: Alla dessa dagar 

Boktitel som förhoppningsvis beskriver resten av mitt liv: Underbara dagar framför oss. 

Hänt i helgen: Hängt med fin vän, pratat, funderat, klurat, städat, vilat, ältat, skrattat, skrivit, tränat, putsat fönster, fikat, sovit. 

Gör i Göteborg i veckan: Jobbar, äter god mat på fint ställe med bra efterlängtad person. 

Gör i Stockholm i veckan: Träffar minst en underbar vän, hänger på seminarium, går på teater, möter kanske upp med en annan fin person, går på Moderna Muséet, samt drar på fest med massa härliga författarkollegor. 

Senaste bokköpet: Martina Montelius - Främlingsleguanen och Alice Munro - Tiggarflickan. 

Bra grej förra veckan: Lunchade med kompis jag inte träffat på mycket länge. 

Bra grej 2 förra veckan: Blev intervjuad om läsande i egenskap av läsambassadör för regionen.

Dagens längt: Nytt avsnitt av Sons of Anarchy i morgon. 

Det går bra nu: Sånt som har med jobb och skrivande att göra 

Synd att: Det inte alltid kan vara sommar. 

Jag tror att: Kanske det finns hopp om livet. 

           

Både igår och idag har det varit sol. Man hade nästan glömt bort hur det kändes. Trevligt var det när den lyste där utanför fönstret när jag vaknade i söndags. 

               

Om man lyssnar på Modern Talking föreslår Spotify Sabrina nästa gång man loggar in. En fingervisning om att man befinner sig på det sluttande planet. 

Måndag!

Mångag igen.

 

Hur känns det då? Helt okej faktiskt.

Helgens bästa: Att jag gick ner i spagat i köket på festen i lördags kanske?

Helgens sämsta: Att jag missade stödgalan för Sir Kevin på Jazzhuset.

Bäst just nu: Vissa saker går bra.

Sämst just nu: Saknad.

Tråkigast just nu: Att det är långt kvar till sommaren.

Dagens pirr: Ska leda den här debatten på Publicistklubben i kväll.

Dagens irr: Att jag måste betala för en ny framruta på bilen.

Vill helst av allt: Ha mer tid att skriva. Bland annat.

Ser fram emot: Både besök och Stockholmsresa nästa vecka.

Senast lyssnat på i Spotify: Håkan Hellström - Det tog så lång tid att bli ung

Senast kollat på Youtube: Håkan, Theo och Pop-Lars framför BD-låten Iceage

 

 

 

                          

Tog en promenad i det fina vädret i söndags. Kändes mer som september än november. Går ju inte att gå i slottskogen utan att träffa någon man känner. Ledde till minst ett informellt journalistmöte mellan lövhögarna.

                          

I fredags såg jag Vi är bäst och kände mig lite mer så här (jag femton år) efteråt. Längtade tillbaka till spretigt hår och in i pappas stora svarta kavaj. Jag blev även påmind om att man aldrig kan få för mycket Ebba Grön i sitt liv.

En sådan där kväll

                                     

Vissa kvällar kan det helt enkelt falla sig så att man lyssnar på Säkert och inte riktigt får något vettigt gjort. Och så kan man läsa lappen ovan. Har funderat på den sedan i lördags kväll. Den sitter i källaren på Backa Folkets hus ifall någon vill åka dit och ta sig en titt. 

                                     

Veckans

Jag fortsätter att uppdatera med viss oreglbundenhet. En intensiv vecka med mycket jobb och fläng, som nu avrundas med skrivsöndag och slappande. Idag är det Fars dag. Jag har inte haft någon far att fira sedan tidigt 90-tal så orkar inte riktigt med att säga något fint och klokt om det. Han fattas mig. 

Snor istället en sådan här fråga svar från Cecilia. 

Vad har du på dig?


En lång stickad blå fiskartröja med röda och vita ränder. Röda randiga långkalsonger från Polarn & Pyret. Jag sa ju det, söndag. 
Hur mår du?

Ganska fint faktiskt. Hyfsat utsövd. Lugn. 
Vad önskar du just nu?

Att jag ska komma igång med dagens skrivpass. 
Vad ska du göra i morgon?

Jobba, träna. 
Vad skrattade du senast åt?
Allt möjligt när jag pratade med min bror i telefon i fredags. 
Vad grät du senast åt?
Same old, same old. 
Senaste köp?
Kläder, hårfärg, rouge, ansiktstvätt från Clinique och en massa mer under min shoppingräd i fredags. Händer inte ofta, men när det händer händer det rejält. 
Senast sedda film?
På bio Monika Z. 
Vem var den senaste som ringde dig?
Min kompis Åsa Karlsson. 
Senast 3 inkomna sms?
"Idag är det 75 år sedan Kristallnatten och allt jag kan tänka på är Liv Strömquists serie Tjejkväll i Tredje riket. - Asså har Goebbels sagt nåt om mig eller? Vi hånglade ju på Kristallnatten."

"Hon har ju till och med seglat till Shanghai."

"Beräkningar visar att omkring 10 000 människor i provinsen Leyte i Filippinerna har dödats i supertyfonen, uppger Reuters." 

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
"Fint. Tack."
Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Min vän Stephanies bror Ricardo. 
Vart vill du åka just nu?
Där det är lite varmare än här. Kanske Barcelona. Men det är komplicerat. 
Nästa planerade resa?
Har ingen just nu. Sånt jag funderar på. Fint vore det. 
Dagens bästa?
Sovmorgon. 

Möhippa igår. Inte min. Kärlek. 

                         

När man har fått diplom får man fira lite.

Var som bekant på en tur till Karlstad förra veckan. Där ligger min gamla gymnasiekola kvar. 

Det här med att se sig själv i det här formatet...

                                         

Nu med diplom

Har idag varit på Värmländsk bokmässa i Karlstad och invigningstalat och fått fint diplom, blommor och presenter för utmärkelsen som Årets Värmlandsförfattare för min senaste roman Kurt Cobain finns inte mer. Intervju i Värmlandsnytt. 

PS.Här kan man läsa en liten enkät som mitt förlag har gjort med mig.