Chris Kraus – I Love Dick

Det kan vara lätt att förledas att tro att detta är ännu en roman om kvinnlig besatthet och manlig stram återhållsamhet, skriver Hanna Jedvik om Chris Kraus roman I Love Dick. Istället tar författarjaget makten över sitt eget liv och med hjälp av besattheten formar hon sitt eget liv. (GP 4 juli) 

Prosa

Chris Kraus

I love Dick

Översättning: Annelie Axén

Modernista

I love Dick, är sin ekivoka titel till trots, inte någon renodlad erotisk historia. Snarare en berättelse om passion, längtan och rättmätig bekräftelse för den du är och inte för vem du är gift med. Chris Kraus kultroman från 1997 som nu har kommit i svensk översättning är en lekfull, humoristisk roman som blandar brevromanens form med kammarspel och autofiktion. Lätt som en plätt.

Det första kapitlet heter Scener ur ett äktenskap. Författarrösten är allvetande och närapå torrt beskrivande som vore det högläsning ur ett teatermanuskript. Ändå anas ett leende i mungipan när Chris Kraus inleder sin roman om de båda makarna –  den experimentella filmmakaren Chris Kraus som närmar sig fyrtio och kulturteoretikern Sylvère Lotringer. De är gifta sedan tio år och när de en kväll äter middag med Sylvères kollega Dick tränger sig attraktionen på mellan Chris och Dick. De tre tar följe hem till Dick i hans blåa Thunderbird. Inget anmärkningsvärd händer och morgonen därpå är Dick försvunnen. Men i Chris stannar han kvar. Chris känner sig sedd och åtrådd på ett sätt som hon aldrig har upplevt från sin man sida. Hon blir besatt och inviger Sylvèvre i sakernas tillstånd.

Tillsammans inleder de en brevväxling med Dick. En brevväxling som allt mer kommer att cirkulera kring Chris starka dragning till Dick och ganska snabbt står det klar för Chris att hon älskar Dick. Hon är upphetsad, förälskad och trånade på ett sätt som aldrig har tillåtits att vara i sitt numera sexlösa äktenskap.

Chris Kraus är idag författare, filmare, kritiker, förlagsredaktör och undervisar i kreativt skrivande. Hon föddes 1955 på Nya Zeland och flyttade med sin familj till USA redan som barn och anlände som tjugoettåring till New York där hon först försörjde sig som journalist. Hon kom allt mer in på det konstnärliga spåret och började göra film och videokonst och olika typer av performenceframträdanden på New Yorks hippa och kreativa konstscen under sent 70-tal. När hon debuterade som romanförfattare 1997 var det med I love Dick, som alltså är en berättelse med sexualiteten i fokus. På ett psykologiskt plan snarare än ett fysiskt.

Den dubbeltydiga titeln har inte översatts från engelska i något av de länder där romanen är utgiven. Så är den ju också ganska genialisk och oemotståndlig.

Romanens Dick har i efterhand identifierats som medieteoretikern Dick Hebidge, som i likhet med Chris och Sylvère framträder i eget namn i denna självbiografiska berättelse, om än bara med förnamn i Dicks fall. Och föremålet för romanen gav sig faktiskt tillkänna på egen hand i samband med utgivningen. Inte helt olikt när Roy Andersson utropade sig själv till Hugo Rask i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande (Natur & Kultur 2013). Även det en roman om hopplös förälskelse och besatthet av en man som, i likhet med Dick, säger sig inte kunna ta ansvar för de starka känslor som romanernas kvinnliga huvudpersoner hyser för dem.

Nu kan det vara lätt att förledas att tro att detta är ännu en roman om kvinnlig besatthet och manlig stram återhållsamhet. Men så banalt är inte Chis Kraus i sitt författarskap. För där Lena Anderssons Ester Nilsson blir till en världsfrånvänd cyklop i sin enögda förälskelse är Chris Kraus alter ego istället subjektet i sin egen historia. Hon gör klart för Dick att det är honom som hon vill ha och det är hon som söker upp honom. Hon smickrar hans ego och det faktum att han senare vänder henne ryggen gör egentligen det samma. Det är nämligen förälskelsen, passionen och kåtheten som är motorn i I love Dick. På så sätt blir Dick endast en projektionsyta för romanens huvudkaraktär. En musa som hon använder sig av i sitt skrivande. Tidigt inser romanens Chris att det hela kommer att bli livsnödvändig brevroman och att det i själva verket är i själva besattheten som spänningen ligger. Målet är inte nödvändigtvis en parrelation.

I love Dick bränner till som mest i romanens andra del som heter Varje brev är ett kärleksbrev. Då har romanens Chris lämnat sin svagt asexuelle make och därtill också det allra mest monomana brevskrivandet. Här får vi närvara vid ett av få erotiska möten mellan Chris och Dick varpå berättelsen glider över i att närma sig essän i sin form.

Här skriver Chris Kraus istället om kvinnans roll i konsthistorien och den heterosexuella romantiska kärleken där kvinnor allt för ofta blir till sin äkta hälfts ”Plus en” vid bjudningarna. Med allt vad det innebär.

I sin fantasieggande roll som Dicks tänkbara älskarinna blir författarjaget däremot fri och fylld av lust. Hon får en egen identitet och tar makten över sitt eget liv. Idén om det knapplösa knullet blir till en intellektuell utmaning. Befriande och underhållande läsning.