Jakarandaträdets barn

Sahar Delijana skildrar skickligt hut ett kollektivt trauma går i arv till nästa generation,

skriver Hanna Jedvik om debutromanen Jakarandaträdets barn. (GP 22 april) 

¨

Författare: Sahar Delijani

Titel: Jakarandaträdets barn

Förlag: Forum

Genre: Roman

Översättning: HAnna Axén

Vi återvänder gärna till barndomens landskap. Den slutsatsen drar Anna Adevi, doktor i miljöpsykologi, i sin avhandling Supportive nature and stress. Hon menar att vi som barn utvecklar en trygghet i det landskap som vi omges av under uppväxten. Därför förknippar vi barnaårens hav eller skog med just trygghet. Ofta använt i litteraturen.

Så även i Sahar Delijanis debutroman Jakarandraträdets barn. Där är det doften av barndomens Jakaranda träd i Teheran som får Neda, en av bokens huvudpersoner, att minnas och återvända till den enda plats där hon trots osäkerheten i hemlandet kunde känna trygghet och värme.

Neda föds 1983 i det ökända kvinnofängelset Evin på sluttningarna utanför Teheran. Där stängdes politiska fångar in i kölvattnet efter den iranska revolutionen. Evins mamma Azar blir fråntagen sin dotter i fångenskapen. I boken skildrat hårt och obarmhärtigt. Berättelsen går igen i författarens eget liv. Sahar Delijani föddes också i fängelset och blev tidigt skild från sin mor när båda hennes föräldrar hölls som politiska fångar.

I Jakarandaträdets barn vävs människoöden samman. De lever alla i olika tidsspann och är på varierande sätt drabbade av Irans blodiga historia. Sahar Delijani skildrar skickligt hur ett kollektivt trauma går i arv till nästa generation och hur såren från revolutionen aldrig läker hos den som för alltid blivit skadad av regimens maktmissbruk.

Inlevelsefullt tar hon med sin läsare på en omskakande resa bakom fängelsemurarna och till storstadens myller och heta asfalt. Den mänskliga smutsen och stanken från fångenskapens urin och avlopp kryper nära. Likaså ljudet av knäckta revben och de tortyrliknande förhör som Nedas mamma utsätts för under värkarbetet när hon ska föda.

Med en mjuk och poetisk berättarröst gestaltar Sahar Delijani även ett par starka förälskelser och den djuplodande kärlek som binder samman föräldrar och barn livet igenom. Inte nödvändigtvis okomplicerad. Men alltid med hopp om försoning.